Piratpartiet tar inte ställning i höger/vänster-frågor, eller andra frågor som ligger utanför vårt principprogram. Vi är beredda att stödja såväl en socialdemokratisk som en borgerlig regering. Det vi är intresserade av är att marschen mot kontrollsamhället avbryts, och att kulturen och kunskapen släpps fria i samhället.
Vårt mål är att komma in i riksdagen och få en vågmästarställning. Om vi lyckas med det kommer vi att prata med både Håkan Juholt och Fredrik Reinfeldt. Vi kommer att förklara vad det är vi vill, och påpeka att våra hjärtefrågor faktiskt på intet sätt går emot vare sig traditionell socialdemokratisk politik eller traditionell borgerlig politik.
Inget av blocken har egentligen något att förlora i sak på att tillfredsställa i princip alla våra krav. Vare sig Sahlin eller Reinfeldt har det minsta personligt intresse av att behålla dagens absurda upphovsrättslagstiftning. Att det har blivit som det blivit beror i första hand på att de är ointresserade av området, och därför har låtit "experterna" (alltså underhållningsindustrins lobbyister) få som de vill.
I ett läge där de kan vinna regeringsmakten genom att gå oss till mötes i en fråga som de själva uppfattar som helt perifer, finns det all anledning att tro att de ska vara angelägna att hitta en lösning.
Men hur som helst, det finns tre tänkbara varianter på vågmästarscenariot:
1) Det ena blocket går med på våra krav, och det andra gör det inte. Då väljer vi det block som går på vår linje. Huruvida det blocket är rött eller blått struntar vi i. Så länge vi ser att de gör sitt yttersta för att med kraft driva våra frågor, stöder vi reservationslöst regeringen i alla andra frågor också.
2) Båda blocken går med på våra krav. Om det finns nyansskillnader som gör att det ena blocket framstår som lite bättre än det andra väljer vi det blocket. Om båda är precis lika bra stöder vi det som fått flest röster i valet. På så sätt påverkar vi inte höger/vänster-balansen i svensk politik. Så länge regeringen driver våra frågor med kraft stöder vi den reservationslöst i alla andra frågor, precis som i scenario 1).
3) Båda blocken tvärvägrar att gå med på våra krav. Det här är det krångligaste fallet, men vi kan hantera det också. Till att börja med stöder vi det ena blocket, och släpper fram en regering. Troligen det block som fick minst röster i valet, så att de andra, "segrarna", känner sig snuvade på regeringsmakten. De kan dock inte göra mycket åt saken, eftersom vi reservationslöst stöder sittande regering i allt som inte är våra frågor.
När "segrarna" väl sitter tryggt placerade i utvisningsbåset i opposition inleder vi sakliga och lågmälda samtal med dem, tills de börjar inse att våra förslag faktiskt inte är så farliga, och att de bara har att vinna på att göra som vi ber dem. När de fått syna våra argument i glansen från den hägrande regeringsmakten ett tag, finns det goda skäl att tro att de kommer att hålla med oss. Då ställer vi ett misstroendevotum och byter regering. Därefter stöder piratpartiet den nya regeringen reservationslöst i alla frågor, så länge de driver våra frågor med kraft, precis som i scenario 1) och 2).
Det här är hela strategin. På så sätt kan vi garantera att våra frågor får genomslag.
- Hur gör vi i riksdagsvoteringar som inte rör frågor Piratpartiet jobbar med?
Vi stöder den sittande regeringen, vad vi än tycker privat.
- Kommer partiet försöka göra överenskommelser med andra partier ("om ni röstar så här i fråga X och Y så hjälper vi er med Z") ?
Nej, vi pratar med den som innehar regeringsmakten. Så länge de gör som som vi vill i våra frågor stöder vi dem i allting annat. Vi vill inte försöka oss på shopping a la carte från olika partier (för då blir vi bara bortfintade). Slutar regeringen göra som vi vill byter vi regering, men så länge vi tolererar en regering är vi obrottsligt lojala mot den i alla frågor som ligger utanför vårt principprogram.
...eller låta bli att rösta?
Om regeringen behöver vårt stöd i riksdagen kan den räkna med det. Vi låter inte bli att rösta om det skulle påverka utgången till regeringens nackdel.
...eller låta de enskilda riksdagsmännen bestämma vad de vill rösta?
Absolut inte under några omständigheter. Den dagen vi börja rösta hej vilt efter eget skön har vi inte längre något att erbjuda de andra partierna i en förhandling. Då kan vi inte dra nytta av vågmästarställningen, och har inte längre någon möjlighet att påverka i de frågor vi brinner för.
- Men i det tredje scenariot (alltså att inget av blocken vill ge oss något alls, trots att vi har vågmästarställning), varför skulle vi i så fall stöda regeringen? Vi måste väl rimligen kunna erbjuda dem att vi ska sluta rösta hej vilt och rösta med dem istället? Det känns lite tvärtom att först ge dem det de vill (rösta med) och sedan försöka förhandla.
Tanken i det tredje scenariot är släpper vi fram en regering som vi i och för sig tycker är kass, men som vi väljer att stöda tills vidare ändå. I princip bara för att reta oppositionen, alltså.
När oppositionen har fått ett par månader på sig att sitta och sura över att de inte får bilda regering trots att de anser att de "vann" valet, har de två alternativ att välja på. Endera fortsätter de att sura i fyra år till. Eller också börjar de prata med oss för att se om de inte kan "tala oss tillrätta" och få vårt stöd.
Det är ju regeringsmakten som är det stora förstapriset för både socialdemokrater och borgerliga, och de har ingenting att förlora på att föra dialog med oss. I och med det har vi fått igång en diskussion med oppositionen om sakfrågorna. Eftersom våra förslag inte på något sätt strider mot vare sig socialdemokraternas eller de borgerligas grundvärderingar, och faktiskt rent sakligt är bra förslag för Sverige, finns det ingen anledning att tro att de skulle föredra att sura i fyra år istället för att komma överens med oss.
Men tills de har gjort det röstar vi konsekvent med deras motståndare (alltså regeringen som vi stöder fastän vi tycker den är kass). Då får oppositionen ännu större anledning att komma överens med oss än om vi röstar hej vilt. Ju fler omröstningar om vård/skola/omsorg/skatter/förbandsnedläggningar som går oppositionen emot, desto angelägnare kommer de bli att få ett regeringsskifte till stånd.
Regeringen som fått makten fast vi tycker den är kass kanske i och för sig känner sig glad över att få igenom allt den vill utan att ha behövt ge oss ett enda dugg. Men de kommer att veta att det bara behövs ett ord från oppositionsledaren för att de ska förlora regeringsmakten. Så det blir nog inte någon djup och långvarig glädje de känner.
Poängen med att släppa fram en regering även om ingendera sidan ger oss vad vi vill ha är att skapa stabilitet och låta eventuella heta känslor svalna en smula. Man kan inte dra ut på regeringsförhandlingar mer än ett par veckor efter det att valet är klart. Kan vi inte få en regering som vi vill ha (för att den lovar att göra rätt i våra frågor) är det ändå bättre att släppa fram en regeringsbildare som vi ogillar. Landet måste ha en regering.
Men parlamentarismen är så finurlig ordnad att rikdagen när som helst kan slänga ut sittande regering om en majoritet av riksdagen så önskar. Det vet ledaren för oppositionen, vare sig han heter Sahlin eller Reinfeldt. Så varför skulle han inte prata med oss för att se om han kan skapa en majoritet för ett misstroendevotum? Och varför skulle han inte gå med på våra krav när han har fått tid att fundera på dem, och insett att de inte på något sätt går emot den egna ideologin eller något som är en kärnfråga för hans parti?
Även om vi inte skulle få en vågmästarställning kan vi tillföra mycket i utskottsarbetet. Mycket av den dåliga lagstiftning som går igenom gör det mest för att de etablerade partierna inte förstår sig på internet och den nya tekniken. De har inte tänkt igenom konsekvenserna av att bygga upp ett kontrollsamhälle för att bevara det gamla, istället för att bejaka den nya tidens möjligheter.
Ofta litar de blint på vad lobbyisterna och tjänstemännen på departementen säger till dem att tycka. De ser inte frågorna som tillräckligt viktiga för att de ska lägga mycket tid på att sätta sig in i dem själva.
Det här kan vi förhoppningsvis ändra på bara genom att finnas med och trycka på att det är viktiga frågor. Egentligen vill ju varken socialdemokraterna eller moderaterna göra det olagligt för småföretag att utveckla datorprogram, eller sätta alla Sveriges ungdomar i fängelse. Att de ändå stiftar eller förespråkar lagar med den innebörden beror till stor del på okunskap. Vi kan komplettera riksdagsutskotten med välbehövlig kompetens och ett värdefullt perspektiv.
- Om vi inte blir vågmästare, ska vi försöka kohandla om enskilda frågor då?
I det scenariot kommer knappast kohandel bli vårt viktigaste verktyg, helt enkelt för att vi inte skulle ha mycket till ko att handla med. Kan de skapa majoritet utan oss behöver de ju inte förhandla alls med oss.
Men det betyder inte att allt skulle vara förlorat. Vi skulle ändå kunna tillföra en hel del bara genom att vara konstruktiva i utskottsarbetet. Mycket av den allra sämsta lagstiftningen beror helt enkelt på att de etablerade partierna saknar kunskap och intresse för våra frågor.
...eller ska vi rösta blankt på allt?
I en situation där det finns en riksdagsmajoritet redan utan oss skulle det ju ändå inte spela någon roll hur vi röstade, och då spelar det ju faktiskt ingen roll. Enklast torde väl vara att bara avstå.
...eller skapa motioner som förkastats direkt?
Det kanske vi i och för sig vill göra som en del i arbetet med att tydliggöra vilka valmöjligheter samhället har, men syftet är i så fall bara att lyfta fram frågorna. Vi skulle antagligen lägga mer tid på att diskutera vad som var bra och dåligt i olika propositioner som var på väg att bli antagna.
...eller bara vara hemma med barnen och rulla tummarna?
Förutom att ta del i utskottsarbetet på ett konstruktivt sätt kommer det finnas mycket att göra på europeisk basis. Vissa av de beslut vi vill ha genomförda kan realistiskt sett bara fattas i Bryssel. Vi har därför all anledning att göra vad vi kan för att stödja systerpartier i övriga medlemsländer, och hjälpa dem att komma igång. Så det blir nog inte så mycket tid för tumrullning, även om vi inte skulle få vågmästarställning.
Det får vi inte, men man kan ju ändå svara på frågan rent hypotetiskt.
I så fall skulle vi ha en ovanligt stark vågmästarställning mellan två block på 20-25%-nivån. Då tillämpar vi vår vanliga taktik, och stödjer den av Håkan Juholt eller Fredrik Reinfeldt som ger oss det bästa budet i våra frågor.
Och i ett sådant läge skulle vi nog kunna räkna med två rejält bra bud att välja mellan. ;)
