Piratpartiets miljöpolitik utgår ifrån ståndpunkten att många miljöproblem kan lösas med ett bättre utbyte av forskning på miljöområdet. Både vad gäller forskning om klimatpåverkan och teknik som minskar negativ miljöpåverkan.
Ett allt större problem för u-länder är att de trots ökande tillgångar har svårt att satsa på miljövänlig teknologi. Energibesparingar, avfallshantering och produktionsmetoder som inte skadar arbetare försvåras av att tekniken, trots att den finns, inte får användas, eller i alla fall försenas avsevärt.
För en u-landsbefolkning i behov av mer energi och bättre möjligheter till en smidigare vardag är patenten ett stort problem – lokala investerare får inte satsa på hållbara lösningar utan att hållas tillbaka av företagen i västvärlden.
På internationell nivå har man börjat förespråka ett system där miljöförbättrande teknik kan delas billigare, men det finns fortfarande ingen bra teknologiöverföring. Vi behöver starkare åtgärder för att u-länder ska kunna både utvecklas industriellt och utvecklas
hållbart. Med de effekter den hållbara utvecklingen får på miljön kommer även vi tjäna på det.
Exempel – i januari 2008 startade IBM, Nokia, Pitney Bowes, Sony och WBCSD Eco-Patents Commons. Där lägger de sina patenterade lösningar inom miljöområdet, som därmed blir fria att använda för alla.
I flera länder som håller på att industrialiseras ökar koldioxidutsläppen snabbt, men det finns också en vilja att i så stor utsträckning som möjligt bygga en infrastruktur som är miljövänlig. När infrastruktur för energiframställning (ex. solceller) och transport (ex. tåg) är patenterad försenas och fördyras dock dessa satsningar, till nackdel för miljön och klimatet.
Om det vore tillåtet för utvecklingsländer att använda patenterade klimatsmarta lösningar utan att betala dyra avgifter för patenten skulle det kunna göra miljövänliga alternativ konkurrenskraftigare. Eftersom stora länder som Kina och Indien hela tiden använder mer energi är det viktigt att ge dem starka incitament för att bygga utvecklingen på hållbara lösningar. Det kan t.o.m. vara så att det är ekonomiskt fördelaktigt för de patentägande företagen att skippa licensavgifter -- då kommer tekniken ut, beprövas, förädlas och utvecklas och blir på så sätt konkurranskraftig även i länder som kommit längre ekonomiskt och socialt.
Den hårda patentlagstiftningen påverkar inte bara länders möjlighet att minska utsläppen (mitigation), utan också möjligheten att anpassa och skydda samhället från de eventuella konsekvenser som skulle kunna komma av klimatförändringarna (adaption). Det är således ett tvådelat rättviseproblem. Vi i Sverige har alla möjligheter att bygga väggar och vallar och tåliga vattenledningssystem för att kunna bevara en stad som t.ex. Kristianstad (som ligger 2,41 m under havsytan). I Sverige har vi resurser att göra detta, men hur är det för de länder som varken har råd att köpa in teknologin eller använda den? De flesta konsekvenser vi har att vänta av miljöförändringar påverkar utvecklingsländer i mycket större skala än de påverkar oss.
Elbilar skulle kunna vara en fantastisk investering i miljön. Men det ställs höga krav på elbilar. Batterierna måste vara tillräckligt starka för att kunna driva en bil framåt i någorlunda hög hastighet lika långt, eller nästan lika långt, som en bensinbil kan köra på en full bensintank. Startsträckan får inte vara för lång, och batteriet måste också vara pålitligt.
Det här behöver, enligt forskarna redan på 1990-talet, inte vara något problem. Tekniken finns nämligen redan. Men den är inlåst i patent som köpts upp av den penningstarka bensinbils- och oljeindustrin. Dessa har sedan lagt ned produktionen och än idag, tolv år efter att batterierna först testades och producerades med gott resultat, finns inga planer på att återuppta produktionen.
Oavsett vad man tror om global uppvärmning eller miljökriser måste man erkänna att avskaffandet av patenten som låser in elbilsbatterierna skulle vara av intresse för konsumenter som faktiskt tror att vi behöver åtgärda koldioxidutsläppen.
Detta är blott ett exempel på hur patent tvingar oss att fortsätta använda teknik med hög miljöpåverkan.
Genom patentering av grödor flyttas makt till företag, och deras licensiering av monokulturer gör att mångfalden försämras. Detta skapar inte bara ett beroendeförhållande mellan bönder och multinationella bolag, utan även större risk för naturkatastrofer då grödorna blir mindre resistanta. Detta har en direkt återverkan på biodiversiteten.
Patenten ger företagen ensamrätt på djuren och grödorna. Det blir alltså olagligt för lantbrukare att själva spara utsäde från sina marker för att så detta nästa år utan en betald licens från företagen. I USA har det till och med gått så långt att lantbrukares grannar via vinden fått in genmodifierad säd i sina åkrar och därefter stämts på miljonbelopp. Deras smittade åkrar innehåller ju patenterade grödor som de inte har rätt att odla.
Att företag som har andra intressen inte skall tillåtas låsa in miljövänlig teknik i patent. Detta anser vi vara lika illa som att direkt orsaka negativ miljöpåverkan.
Att genom patentundantag stimulera grönare tillväxt i utvecklingsländer, där det behövs mest.
Att patentering av gener inte skall vara tillåtet när det skadar naturen och odlingen av väsentliga naturresurser.
Att dessa frågor är högprioriterade på grund av den skada vi dagligen gör på miljön.
Slutligen skall patentsystemet på sikt avskaffas.
Danska Folkekirkens Nødhjælp rapport juni 2009
Vandana Shiva, Biopiracy
Lissabon MEP Amelia Andersdotter om miljöpolitik mot KDs Daniel Sturesson
Amelia Andersdotter: Patenten hindrar utveckling av hållbara bilar
