Medicinpatent dödar. Patent på datorprogram och affärsmetoder hämmar den tekniska utvecklingen.
Men hur är det med "vanliga" patent, alltså patent inom till exempel mekanik, elektronik och kemi? Behövs inte de för att uppfinnare ska kunna tjäna pengar? Svaret är nej.
Sagan om "Den lille uppfinnaren" som sitter för sig själv i en källare och knappt har pengar till ost och bröd, men som i sin isolering kommer på något alldeles fantastiskt och lever stormrik i alla sina dagar, är just det, en saga.
Kostnaden för att skaffa ett enda europeiskt patent ligger på en halv miljon kronor i snitt, och det tar flera år att få det beviljat. Att sedan driva en patentprocess i rätten kan bli hur dyrt som helst, och kostar många miljoner även i bästa fall. Om man inte skulle vara beredd att försvara patentet i rätten, har man heller ingen nytta av det. Att skaffa sig, och försvara, en patentportfölj är såpass dyrt att det bara är de riktigt stora företagen som har råd med det.
Om nu en tänkt liten uppfinnare, mot förmodan, lyckas skaffa sig ett patent, kan han ändå inte hota några storföretag med det, om han själv har tänkt tillverka produkten. Han har ett patent, de stora företagen har tusentals, vilka han riskerar att bryta mot. Så vare sig han vill det eller inte måste han sluta ett korslicencieringsavtal om hans större konkurrenter så kräver.
Dessutom kommer de flesta tekniska framsteg inte från ensamma excentriker som sitter i källare. Inom de flesta områden krävs det i praktiken att man har tillgång till mycket dyra anläggningar för att kunna forska fram nyheter med verkshöjd. Den lille uppfinnaren kanske är ett aerodynamiskt geni, men har han inte tillgång till någon vindtunnel för experiment kan han ändå inte röna framgång.
Så svaret på frågan "hur ska uppfinnare försörja sig om patentsystemet avvecklas?" är enkelt. De får lön av sin arbetsgivare, som använder deras uppfinningar för att vidareutveckla sina produkter och förbli konkurrenskraftiga på marknaden. Det är precis så det fungerar i praktiken idag.
Sagan om den lille uppfinnaren har knappast någonting alls med den verkligheten att göra. Den är gullig som saga, det medges, men den hjälper till att hålla uppe ett patentsystem som är skadligt för samhället.
Patentförespråkarna påstår att patenten är nödvändiga för att inte konkurrenterna ska knycka ens innovationer och använda dem i sina egna produkter. Men i vart fall inom de mogna tillverkningsbranscherna är det inte sant.
Alla de etablerade spelarna inom exempelvis mobiltelefoni har korslicensieringsavtal med varandra, som innebär att de fritt får använda varandras patent. Det måste de ha. En modern industriprodukt innehåller hundratals olika patenterade idéer. Även om Ericsson själva sitter på 50 av de patent som behövs för en viss produkt, behöver de också ha rätt att utnyttja 50 patent som ägs av Nokia, och 50 som ägs av Motorola. Så ingen av de stora spelarna kan använda sina patent mot sina konkurrenter. Pratet om att patenten "skyddar" innehavarens innovationer är inte sant i praktiken.
Utan korslicensieringsavtalen skulle ingen kunna tillverka någonting alls. Den som är historiskt bevandrad känner till hur det var i flygets barndom i USA. Bröderna Wright satt på några av patenten som behövdes för att bygga ett fungerande flygplan. Men andra patent som också var helt nödvändiga hade andra innehavare.
Följden blev att de olika flygplanspionjärerna i USA i början av förra seklet fick ägna en stor del av sin tid åt att förhandla och processa mot varandra, istället för att bygga flygplan och utveckla sitt kunnande. Ledarskapet inom flygplansutveckling övertogs av Frankrike, där de amerikanska patenten inte utgjorde något hinder.
I USA fortsatte processandet, och den amerikanska flygplansindustrin producerade fler domstolsinlagor än fungerande flygplan. Det här fortgick ända tills första världskriget kom, och USA på riktigt behövde en flyplansindustri för krigsmaktens behov. Då nationaliserade staten alla patent som hade med flygplan att göra, och lät flygplanstillverkarna använda dem fritt. Först då fick USA en flygplansindustri som kunde hävda sig på världsmarknaden.
På det här sättet fungerar det mellan storföretagen i alla branscher där det finns "klassiska" patent. Den officiella anledningen till att patentsystemet finns är att företag ska kunna skydda sig mot konkurrenter. Men det första de gör i praktiken är att ge de allra värsta konkurrenterna fri tillgång till hela deras patentportfölj. Därmed faller hela argumentet om att patent skulle vara ett nödvändigt skydd för storföretagen.
Så länge patentsystemet finns måste storföretagen lägga pengar på att inte halka efter i patentkapprustningen. Men utan patent slipper de. Det blir lite mindre byråkrati för alla, i övrigt ingen skillnad.
De enda som har ekonomiskt intresse av att patentsystemet finns kvar är patentkonsulterna och patentjuristerna. Men tyvärr delegeras ju alla frågor som har med patent att göra till just dem. Därför har det spritt sig en bild att det som är bra för patentjuristerna är bra för samhället i dess helhet.
Vi menar att patentsystemet i dess helhet skall avvecklas.
Dock är det av praktiska skäl knappast möjligt för Sverige att göra det ensamt. Sverige är idag bundet av ett helt knippe internationella konventioner som reglerar patentsystemet. Att ensidigt frånträda dem skulle innebära att Sverige äventyrade såväl EU-medlemsskapet som våra frihandelsavtal. Det är inte en rimlig tanke. Vad vi däremot kan göra redan nu är att rejält strama upp den befintliga lagstiftningen så att den inte längre går att misstolka (jmfr. artikeln om mjukvarupatent). På så sätt kan vi åtminstone hejda den nuvarande, olyckliga utvecklingen mot att alltfler onödiga, och i många fall rent av skadliga, patent beviljas.
Men på europeisk nivå är avskaffandet av patentsystemet helt genomförbart. Europa har den ekonomiska styrkan att stå emot hot om sanktioner från länder som kan tänkas vilja bevara det gamla. Genom att bli först med att avskaffa patent kan Europa skaffa sig en konkurrensfördel gentemot omvärlden genom att bli först med att få ett friare och bättre innovationsklimat.
